HUSET som jag skulle kunna bo i ;) Äsch, jag bara drömmer som vanligt!! Men nog önskar jag att jag skulle kunna bo i ett hus där jag trivs, nära till det sociala livet och allt som finns därtill. Huset jag sett är inte ny renoverat men med lite färg skulle det kunna bli precis så som jag vill ha det, gammaldags blandat med lite modernare. Allt i huset som köksluckor och dylikt var fint bara man hade lämnat in dom på lackering ;) Sen var det nån plastmatta som var ful osv.
Jag pendlar mellan att känna mig såå lycklig för att jag ÄNTLIGEN bor där jag vill...och sen nån dag senare blir jag arg att man ska måsta leva själv för att vara "typ" 90% lycklig!
När jag kommer till huset försöker jag känna efter hur det känns där, och om jag ska vara ärlig blir jag ledsen och arg. Huset som kändes så snällt för några år sen, det kändes som det bott vänliga själar i det. Sen började ALLT gå sönder och elen krångla, mannen blev sjuk och jag blev mer och mer ledsen och instängt i något trasigt och tråkigt!
Jag är en glad positiv människa, jag drömmer om ett lyckligt liv med min familj,jag vill ha ett tryggt och fint hem där människor är välkomna att fika,fira jul,mysa,äta middag,prata och skratta. Barnen ska kunna bjuda in sina vänner och ha nära till dom också. Är det inte det som är meningen i detta liv? Eller finns vi här för att sitta ensam på en stubbe i skogen varje dag? *HAHA* det kan väl också vara mysigt,nån gång!
Jag måste säga att det känns skönt att äntligen bry sig mer om sig själv,önskar bara jag kunde gå ner i vikt också...men jag är INTE DUKTIG MED DET! Jag är ute och promenerar men det ger inget än så länge.
Innan jag avslutar detta inlägg ska jag säga att jag faktiskt är 90% lycklig i alla fall, barnen är glada och trivs och det gör jag också, det är det viktigaste!
Jag pendlar mellan att känna mig såå lycklig för att jag ÄNTLIGEN bor där jag vill...och sen nån dag senare blir jag arg att man ska måsta leva själv för att vara "typ" 90% lycklig!
När jag kommer till huset försöker jag känna efter hur det känns där, och om jag ska vara ärlig blir jag ledsen och arg. Huset som kändes så snällt för några år sen, det kändes som det bott vänliga själar i det. Sen började ALLT gå sönder och elen krångla, mannen blev sjuk och jag blev mer och mer ledsen och instängt i något trasigt och tråkigt!
Jag är en glad positiv människa, jag drömmer om ett lyckligt liv med min familj,jag vill ha ett tryggt och fint hem där människor är välkomna att fika,fira jul,mysa,äta middag,prata och skratta. Barnen ska kunna bjuda in sina vänner och ha nära till dom också. Är det inte det som är meningen i detta liv? Eller finns vi här för att sitta ensam på en stubbe i skogen varje dag? *HAHA* det kan väl också vara mysigt,nån gång!
Jag måste säga att det känns skönt att äntligen bry sig mer om sig själv,önskar bara jag kunde gå ner i vikt också...men jag är INTE DUKTIG MED DET! Jag är ute och promenerar men det ger inget än så länge.
Innan jag avslutar detta inlägg ska jag säga att jag faktiskt är 90% lycklig i alla fall, barnen är glada och trivs och det gör jag också, det är det viktigaste!
KRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar