Lyssnade på efter tio i morse med Malou, där var Anna Wahlgrens dotter Felicia och berättade om sin bok hon skrivit.
Den handlar om uppväxten med hennes mamma, "experten på barnuppfostran" Ett liv fyllt med sprit, olika män och elaka handlingar.
Jag har sen jag var yngre sett olika debatter där Anna Wahlgren varit med, en del saker hon sagt har varit bra men många gånger har jag reagerat på hennes hårdhet.
Den här boken som hennes dotter skrivit har berört och upprört många på olika sätt, jag läste några recensioner folk gett om boken...vissa tyckte inte ens den borde skrivits, andra tycker den var rörig och skriven av en som är mycket arg, och andra tyckte den var bra och till stor hjälp.
Jag tänker också på det hon berättade hos Malou, jag vet inte om hon har kontakt/umgås med sin mamma men hon sa att hon verkligen försökt att förlåta det som varit men kommit fram till att hon inte kan det.
Jag själv tycker att man ska försöka förlåta människor för sin egen del, att alltid gå och hata eller vara arg är jobbigt i längden.
Det betyder inte att Jag godkänner ett dåligt beteende!
Men åter till Felicia, hon sa att hon I STÄLLET försökt att försonas med tanken på att hon inte kan förlåta, vissa saker går bara inte... Man glömmer aldrig. Även om det är hennes mamma.
Där fick jag mig faktiskt en tanke! KAN man må bra av att ta det beslutet och inte går omkring med ilska kanske det också går att leva vidare lycklig, utan att känna sorg.
OM man ständigt blir sårad och upplever mötena jobbigt, då fortsätter ju ilskan att gro. Att lämna ett möte med ilska varje gång mår ingen bra av. Kan man inte mötas från båda hållen och få förståelse, hur gör man då? OM det är så att man mår så dåligt med olika människor kanske det blir bättre att leva helt utan dom?? Ibland måste man rädda sig själv.
Jag blir otroligt glad när jag ser att människor försonas och det finns äkta känslor/kärlek från båda hållen. Det är då försoningen är RÄTT!!
Jag ska se om den här boken finns på biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar